"Korvsnattaren"  (Bjúgnakrækir)

Korvsnattaren hungrig som en varg,

fann snart en gård.

Det bästa han visste, förutom kvarg,

var korvar som hängde i en tråd.

Före jul han letade så mycket han hann

och snattade alla korvar han fann.

Skyrfrossaren, som frossade så fräckt,

han ville alltid sitta på husets takås.

När dörren till skafferiet slogs i lås,

smög han sig ned och smorde sitt krås.

En del av skyren hamnade på hans dräckt,

och även hans skägg blev av skyren täckt.

Borta vid dörren Dörrslåaren satt kvar,

han satt som en riktig retsticka var.

Sent på kvällen klampade han på

och störde med oväsen människornas ro.

Så hårt slog han i dörrarna då,

att hundarna flydde till våningen ovanpå.

Gamle skålslickaren kom sent, som han alltid gör,

och såg folket njuta av julbordets fester.

Ingenting fick honom på bättre humör,

än när barnen lämnade rester.

För då kunde Skålslickaren, som älskade mat,

smyga in och slicka alla fat.

Stackars Stumpen vid grytorna dreglade,
slickade sig glupskt om sin mun.
Han smög sig dit där steken hängde och sneglade,
och hoppades kunna ta sig in om en stund.
Gömd i ett hörn där ivrigt han väntade
på en chans att stjäla köttet, det efterlängtade.